En dåres bikt.
Utklippsføljetong fra tidsskriftet Budkaflen, Stockholm, 1894. Stor 8vo. Halvskinnbind i rød maroquin. 5 hevede bind, forgylt strekdekor på rygg og hjørner. Topp gullsnitt. Lesebånd i blå og gul silke. I kassett. Bundet av hoffbokbinder Gustaf Hedberg.
Føljetongen, som er usedvanlig frisk, er montert på tykt papir. Det er komponert et eget tittelblad som er bundet foran utklippene.
Et usedvanlig velholdt og attraktivt eksemplar av denne uvanlige publikasjonen.
Dette er en uautorisert oversettelse av «Die Beichte eines Thoren». Den ble oversatt og utgitt uten tillatelse og til tross for protester fra Strindberg. Budkaflen hadde et avslappet forhold til rettigheter og ble gjerne også kalt Buskaflen [”Rampeavisa”].
PROVENIENS: Apoteker og dedikert bibliofil Gustaf Hakon Jakob Dahl [1877-1942]. Hans historiske ex libris på forsats.
I Hudiksvalls Posten, 1936, kunne man lese:
”Signaturen gjorde i torsdags en visit hos apotekare Dahl, som välvilligt ställde sig till förfogande för en snabbinventering av en och annan dyrgrip i hans bibliotek. När jag efter två timmar lämnade den trevliga apotekarebostaden i Johannesberg, hade vi endast hunnit ta en flyktig titt på något hundratal av de intressantaste verken. Man skulle ha behövt dagar och veckor bara för att stifta en mycket ytlig bekantskap med pärmar, titelblad och tryckorter i denna ovanligt innehållsrika och värdefulla boksamling.” […]. Dahl hadde unike eksemplarer fra en av de mest sentrale svenske samlere, Per Hiertas samling, og hans Strindberg-samling var ikke å forakte: ” Av Strindberg har hr Dahl – utan att särskilt såsom samlare ha specialiserat sig därpå – åtskilliga förstaupplagor i original, såsom Tjensteqvinnans son, Giftas m. fl. En Strindbergs-bok, Fagervik och Skamsund, är verkligen unikt. Exemplaret har nämligen tillhört Strindberg själv, och författaren har i detta skrivit: Reviderat exemplar för omtryck av verserna sedan de omarbetats. Strykningar, tillägg och ändringar av verserna ha gjorts på en mångfald sidor med Strindbergs karakteristiska piktur, oftast med bläck, ibland med blyerts eller rödkrita; tydligen har ändringarna gjorts efter hand och med det skrivtyg, som för tillfället var lättast åtkomligt.”.