Medel mot äktenskap.
Originalt manuskript, 2 sider [39x24cm]. SIGNERT av Engstrøm.
Novellen ble første gang trykt i novellesamlingen «Genom mina guldbågade glasögon», 1911.
Et nydelig håndskrevet manuskript med gjennomgående korrektur. Bundet i et smakfullt skinnryggbind med titteletikett på fordekkel.
Karikaturtegneren, malerern og forfatteren Albert Engström [1869-1940], regnes som en av sveriges mest folkekjære kulturpersonligheter i første halvdel av 1900-tallet.
UTDRAG:
Vi frågade den gamle ungkarlen, hvarför han aldrig gift sig.
– Gifta mej!? Jag!! Nä hör ni, försök inte! Höns kan man nog komma på nära håll utan att gifta sig med dom. Tror ni att en erfaren man gifter sej? Nej, var lugn ni, gubbar, sånt gör bara gröngölingar eller idioter.
– Nå, men då de flesta gifta sig — vill du värk ligen stämpla flertalet som dumbommar eller gröna?
– Precis!
– Nå, men du har väl själf varit grön någon gång?
– Om!! Jo, var så säkra. Jo vars, jag har också sprungit efter höns på baler och gått i storm och åkt i landå med dom och bjudit dom på operan och burit mig åt som en galning.
– Nå, men höll du aldrig på att fastna för någon?
– Tja! Åjo, det kan allt hända det, men jag drog mig alltid ur spelet, då det började osa katt och de började bli sentimentala. Jo, en gång var det värk ligen nära ögat, och det var den enda gång jag själf blifvit sentimental, men då räddades jag af en tillfällighet. Flax, bondtur, kalla det hvad ni vill!
– Nå, men berätta då!
– Ja, jag var ung, förstår ni, så där ung så jag färgade af mig, och flickan var stilig och hur vi krånglade med promenader och baler och banketter och fan vet hvad, blef det klart oss emellan. […]
7500,-